Förföljd av stickmyggan?
De senaste dagarna har vänner och kollegor uppmärksammat att vi har blivit invaderade av myggor i centrala Uppsala. Jag själv har inte märkt något speciellt förän idag. Det är absolut inte i närheten av så mycket mygg som vi har haft i Huddunge, Tärnsjö och andra närområden men visst är det stickmyggor eller översvämmningsmyggor som de kallas. Jag tvivlar inte på det. De finns framme fast man befinner sej i solen, de är aggressiva, de väntar inte med att bita utan sätter sej och biter på en gång, man får stora bromsbett som kliar oerhört mycket. Vad jag har förstått så är de giftigare än de vanliga myggorna.
De åren det var som värst i Huddunge när jag fortfarande bodde där fick jag med flera allergiska reaktioner pga för många bett och giftet från myggorna. Detta visade sej i form av feber och en oerhörd klåda. Jag hade två hästar som var hemskt sönderbitna, en så hemskt att skelettet i ansiktet var framme. Vad vi skulle göra av hästarna var ett stort problem eftersom de gick på sommarbete. Det var ett rent helvete. Bara av att gå från huset till bilen gjorde att man var svart i mygg över kroppen och sedan hade man äckligt mycket mygg med sej in i bilen. Detta resulterade i att man blev en avsevärt mycket sämre förare eftersom man ägnade sej åt att försöka lokalisera och slå ihjäl myggorna i ren panik.
Nog kan de vanliga myggen vara en plåga om sommarkvällarna men det är ingenting jämfört med det här. Jag tycker dock personligen inte att det är något problem som det är nu. Jag har varit med om att det är hundra gånger värre. Men jag har inte sett hur det blir här ännu. Det kan ju bli bra mycket värre. Jag känner redan panik inför hur det kan bli. Bara för att jag vet vilken hemsk plåga det är.
Det låter säkert överdrivet och larvigt men jag upplevde det så hemskt att jag kunde vakna flera månader senare om nätterna och tycka mej höra myggorna. Hjärtat bultade i bröstet och paniken steg när jag tyckte mej höra surret från myggornas vingar innan jag insåg att det var vinter och att det inte fanns några myggor. Det var nästan lite Arkiv-X över det.
Här kan ni läsa mera om myggen.
De åren det var som värst i Huddunge när jag fortfarande bodde där fick jag med flera allergiska reaktioner pga för många bett och giftet från myggorna. Detta visade sej i form av feber och en oerhörd klåda. Jag hade två hästar som var hemskt sönderbitna, en så hemskt att skelettet i ansiktet var framme. Vad vi skulle göra av hästarna var ett stort problem eftersom de gick på sommarbete. Det var ett rent helvete. Bara av att gå från huset till bilen gjorde att man var svart i mygg över kroppen och sedan hade man äckligt mycket mygg med sej in i bilen. Detta resulterade i att man blev en avsevärt mycket sämre förare eftersom man ägnade sej åt att försöka lokalisera och slå ihjäl myggorna i ren panik.
Nog kan de vanliga myggen vara en plåga om sommarkvällarna men det är ingenting jämfört med det här. Jag tycker dock personligen inte att det är något problem som det är nu. Jag har varit med om att det är hundra gånger värre. Men jag har inte sett hur det blir här ännu. Det kan ju bli bra mycket värre. Jag känner redan panik inför hur det kan bli. Bara för att jag vet vilken hemsk plåga det är.
Det låter säkert överdrivet och larvigt men jag upplevde det så hemskt att jag kunde vakna flera månader senare om nätterna och tycka mej höra myggorna. Hjärtat bultade i bröstet och paniken steg när jag tyckte mej höra surret från myggornas vingar innan jag insåg att det var vinter och att det inte fanns några myggor. Det var nästan lite Arkiv-X över det.
Här kan ni läsa mera om myggen.
Kommentarer
Postat av: Norpan
Usch! De låter inget roligt! Vi har inte några sådana myggor varken i stan eller på landet. Skönt! Inte har jag märkt av några andra myggor heller. Stackars hästarna! De kommer väl inte riktigt undan heller. Gäller att ha såna där myggtäcken på dem då för dem som har hästar.
Ha det så bra! Nu sticker jag till landet några dar! :) Kramisar
Trackback